Och resultatet det blev visst ett färggrannt krypin?
Hoppa och lek, ja här kan alla mötas
Utan att nos eller ögon må blötas
För här kan du bada i vårt återbruk
Utan att behöva nån badhandduk.
Hoppe ur skorna och ta ett litet dopp
Va omtänksam mot alla så blire tippetopp!
Blå röd och lila – ett färgpalats.
Nyanserna är många och alla får plats!
●
En interaktiv konstinstallation som uppmuntrar till lek och roliga möten. Bollhavet, som är ett återkommande verk på Skogsfesten, är i ständig utveckling. I år med regntak och myshörna. Av Almost Camille (Camilla Hammarin) och Eva Norrman Chawki
Läs mer om den miljösnälla festivalen i Dalsland Skogsfesten på www.skogsfesten.se
✷ Stora Björn (Ursa Major) Åker Skridskor. Fine art poster i A3, fyra olika färger. ☆ ✷ ✧ ☽ Inspirationen för postern var nordisk fauna, sån dä gammel svänskt disko, och känslan av att utforska naturen själv under bar himmel. Ja och så stjärnkonstellationen Stora Björn såklart ♡ Jag skulle vilja vara Stora Björn i den här bilden. Som har hela den frusna sjön alldeles för sig själv, åkandes under sin egna lysande naturdiskokula. Kanske med Dancing Queen eller Dancing in The Moonlight i lurarna? Eller hela Livet Var Ett Disko? Ba leva mig in i musiken och swisha fram i minusgraderna. Jag tänker att små rävar och kaniner står vid stranden och tittar på utan att störa också. Stora Björn är helt inne i sin egna värld, i sin egna rymd. Där vill jag vara. ✷
Min vän Matilda har tatuerat in två av mina snöflingor! Alltså!!! Att någon vill ha mina illustrationer permanent på sin kropp gör mig så rörd och glad. Matilda har dessutom alltid så väl uttänkta koncept bakom sina tatueringsval. Så det känns lite extra hedrande.
Notera att tatueraren David Hoffner behållt det wobbliga utseendet som de handgjorda teckningarna har i originalet. Prima skinka!
Här är flingorna i tavelform. Eftersom de i verkligheten är tänkta som varandras motpoler så är de gestaltade i en sorts negativ-positiv: guld mot svart och vice versa.
Om du också blir sugen på att köpa en av mina illustrationer i tatueringsform, ba slajda in å skicka ett mail (hello kanelbulle almostcamille.com). Och jeppjepp man kan även köpa med flingorna i tavelform också.
En interaktiv dollarsedel för de med harpaxofobi- rädsla för att bli rånad på sina pengar. I hålet i mitten kan en posera på foto och därmed skapa sin egna personliga hundralapp! 120×50 cm
SE MINA 700+ PORTRÄTT I TUSCH PÅ LEVEL4 DÄR JAG HAR UTSTÄLLNING JUST NU!
Öppet fredagar 17:00-20:00 och lördagar 14:00-20:00 hela november. Sen stänger vi ner, flyttar ut, och rivningshuset rivs! Så passe på vetja. Sickla Industriväg 6. Läs mer här på LVL4’s hemsida
ATT EN GRUPP HUNDAR KALLAS “KENNEL” VET VI ALLA. MEN ATT EN GRUPP UGGLOR KALLAS FÖR “A PARLIAMENT OF OWLS”…. HUR GULLIGT ÄR INTE DET?
Just nu jobbar jag med en illustrationsserie som visar vad olika djurarter heter i grupp.
Det är sjukt intressant för jag tycker att benämningarna säger något om hur vi ser på djurarten i sig. Titta bara…
Ponnyhästar t.ex. Vi föreställer oss dem gå på rad, tripp tropp tripp tropp, som om de alltid
trippade i form av en koordinerad dans.
Och sen har vi Business Of Ferrets. Alltså! VEM namngav den här djurgruppen!? Vem associerar
illrar med affärer? Knäppt och ba bäst. Underbart roligt att göra serier av som ni ser nedan…
Gang Of Elks är mångas favorit när jag presenterar det här arbetet. Ba tanken på att ett tufft
gatugäng skulle bestå av en rad kronhjortar är ju för rolig. Jag tänker mig dem lika dum-tuffa som
Klimpen i Bert… Han med den oskyldigt elaka texten “Blä” på skinnjackan…
Här ser ni skisser på en parodi där jag driver lite med Salong Betong. Om en jämför med deras
personalbild på hemsidan så står tuffa kronhjortsgänget precis som tatuerarna+ gör, hehe. Är inte
Salong Betong liksom schablonbilden av ett “gäng”?
Sen ser ni en bläckad skiss på hur det skulle sett ut om Gang Of Elks fanns representerade i Bert.
Det finns ju en scen bland avsnitten där Bert dejtar fiol-tjejen Nadja, ni vet hon med vit rosett i håret…
Hennes brorsor ogillar Bert såklart, och i en scen slänger de sig i raggarbilen och skriker precis det där… haha. Coolingar.
En grupp ugglor kallas av nån anledning för A Parliament Of Owls! Det tycker jag säger mkt om hur vi
ser på ugglor… De ser ju alltid sådär stränga och vuxna ut. Tittar på en som om man just råkat öppna
fel dörr och där inne satt ugglorna och hade ett TOPPHEMLIGT möte med alla de högst uppsatta
politikerna… och så får en lite panik och stänger dörren fort fort fort.
I denna illustration har jag gjort en hyllning till den kvinnliga politikern och mamman som tog med
sitt barn till EU-parlamentets möten även när hennes barn var litet. Som en kommentar på hur krångligt
det kan vara att vara mamma samtidigt som en är politiker, och att den världen inte är tillräckligt bra anpassad
med dagisplatser och annat som behövs när en har barn och samtidigt gör karriär.
Well, det var det! Hope you enjoyed my scouting book Djur I Grupp.
Det kommer snart fler illustrationer. Jag kommer att fylla på med ungefär en grupp i månaden.
5 dagar innan galapremiären ombads jag göra ett gäng porträtt till SatansDöd, sista delen i den trilogi-pjäs (#SatansDemokrati) som jag älskar.
Det efterfrågades något mäktigt. Något som kunde täcka stora väggar, men som också hade en detaljrikedom.
“Hmm vad sägs om 350 stycken porträtt? Föreställandes befolkningen som levde i Satans Demokrati?” undrade jag.
“Ja, kör!” blev svaret.
Så, jag letade rätt på tiduret och satte igång. 50 porträtt om dagen, 1 nytt var 6e minut. Ungefär såhär lät det i mitt huvud: Fram med pappret, måla grunden, ögon öron näsa mun. Doppa penseln, vattna tuschen, skapa nu i maximum. Tick tack tick tack *pling!* Fram med pappret… osv 349 gånger till.
Här är 8 av de karaktärer som syntes i Satans Demokrati (del1) och Satans Delirium (Del 2) och Satans Död (Del 3).
Sista delen av teatertrilogin Satans Demokrati heter Satans Död, och utspelar sig i ett limbo. Varje kvadratmeter i den stad vi lärt känna i del 1 och 2 har blivit alldeles vit. Invånarna är döda, och kvar finns bara rum, väggar, möbler, konst… och nu dessa porträtt.
Jag började med att rita de karaktärer jag redan kände till från pjäsen. Men det behövdes många till, och då började jag se mig om efter ansikten. Jag hittade ett magazin för en filmfestival och ritade av de flesta ansikten jag såg. Men, blev frustrerad när jag insåg att mer än 70% av alla ansikten tillhörde vita medelålders män.
För att inte fastna kvar i den snäva populationen, så bytte jag taktik. Jag valde att i fortsättningen avbilda så många olika sorters ansikten så möjligt istället. Jag gestaltade en befolkning helt enkelt, med allt vad som finns där: Personer med olika funktionsvariationer, hudfärg, kön, etnicitet, religioner, utseenden, åldrar, allt! Och plötsligt arbetet mycket mer givande.
Materialet blev svart kinesiskt tusch på tunna enkla kopieringspapper, för att arken skulle få bubbla sig och stå ut från väggen. Kännas lite levande och taktila för publiken att röra vid.
Det kändes otroligt utvecklande att jobba med detta. Jag lärde mig att snabbt analysera utstickande karaktärsdrag, och effektivt avbilda dem. Jag kunde se hur min teckningsteknik blev bättre, och experimenterade i världen mellan stilisering och detaljering.
Jag vill gärna arbeta inkluderande, och kunna gestalta så många utseenden som möjligt. Det känns som att jag är ett steg närmare det målet nu! För att bredda mitt perspektiv ytterligare tog jag kontinuerligt emot feedback från andra. Jag fick många intressanta förslag på olika utseenden, och vad som behövdes läggas till eller tas bort för att skapa en såpass stor mångfald som möjligt.
Och ni som undrar ifall jag verkligen klarade av deadlinen, 350 porträtt på 5 dagar?
Svaret är JA! 350 porträtt och några extra!
Satans Död var sista delen i teatertrilogin Satans Demokrati, 2017. Publiken fick gå omkring fritt i en tre våningar stor labyrint fylld med teater, konst och musik. Skådespelare och konstnärer gick omkring och interagerade med publiken. Förutom på dessa 350 porträtt så utförda jag även censur-performance, utövade live drawings, samt bidrog med texter och dagboksillustrationer.
Projektet skapades av Jimmy Meurling, Andreas Blom, Py Huss-Wallin och många fler.
Läs mer på www.satansdemokrati.se
Gjorde tre parafras-inspirerade typografiska affischer på Ellen Gallagher’s verk “Wiglet From Delux” (se bild nr 27 av 62). Pastischer alltså!
Nån pastarestaurang som vill köpa elle? Alternativt hungriga brevvänner som gillar att posta sina meningsutbyten i storlek 70×100?
UTMANING: Att på något sätt illustrera sömnlöshet. Materialbegränsning: Endast tillåtet att använda brunt och vitt skisspapper, svart kinesiskt tusch, vitt akryl, och blyerts. Här är mitt resultat:
